November är här, ack så grå

Järparna sitter i trädet, så små

December kommer närmre, dag för dag

Byns adventskalender tar nya tag

Nästansjö i vårt hjärta

Nu bybor och andra ska vi få vara alerta

Håll koll när 1 december är här

Då ökar vi på vår snällhetsatmosfär!

Levande luckor

Ni som undrat, väntat och längtat: 

Här kommer svar på de levande luckorna. 

Lucka 13. 109 korkar och vikten var 2365gram, närmast var Ellen och Emelina som gissat på 103 korkar och Jimmy hade närmast gissning på 2261gram!

Lucka 14. I lucka 14 fanns en lodbräda, dock saknades lodet (för att göra det lite knivigare). Det var två stycken som gissade rätt: Karin Flodin och Mikael Haglund. Pris kommer framöver. Lodbräda är en föregångare till vattenpass. 

Lucka 15. Tyvärr blev det inget kort men i lucka 15 fanns ett gammalt gips som någon gång suttit på Felix ben samt två tillhörande frågor: Hur gammal var Felix när han hade detta gips? Hur många ben har Felix brutit?

Svaren är: 9 år och fem ben. Ingen hade gissat rätt.

Lucka 20

Rätt svar är 12 tomtar. Det är fyra som svarat rätt men bara en som skrivit sitt tel.nr. Därför fick Egon priset. 

Lucka 21

Har dåligt med information från lucka 21 men har hört att man skulle räkna alla tomteluvor (eller rent av tomtar?!) men såg från gårdsplanen. En mycket bra lucka för barn hälsar min källa!

Lucka 22

När brann huset som stod här tidigare (datum och år) och vad var orsaken till branden?

 

Här kommer svaret på frågorna från säker källa. Sara gissar rätt på årtal dvs. År 1952, Leila Flodin gissar rätt på orsak. 

Stort, stort tack till alla som engagerat sig och gjort levande luckor! Jag tänker att det gör byn en smula mer levande i juletid. 

Tack också till alla som besöker de levande luckorna. 

Lucka 24, 2024

Lucka 24

Idag är det julafton. Gunnar kör Lars-Eriks gamla Volvo och spelar julmusik för att förebåda tomtetjänst. Tomtarna åker genom byn mitt på dagen. Jul i byn med vyn, hör ni, nu är det dags igen! Imorgon bitti i mörkret kan ni njuta av marschallgatan genom hela byn.

Elin har delat bilder med oss så njut av tomtebildspelet! God jul och vilsam julhelg önskar vi oss alla. 

https://youtu.be/wapaKy4-19Y

Lucka 23, 2024

 Lucka 23

Nu kommer det ni alla längtat efter utan att veta om det förrän nu!

Här kommer ännu en Mer Jul-musikvideo. Vi tackar Felix för att han filmat, klippt och skapat (och Viktoria för pepp och uppmuntran). 

Och imorgon är det julafton! Tomteparaden startar ungefär 11:30 och börjar som vanligt med att köra genom byn. Gå gärna ut och välkomna och vinka åt tomtarna när de kör förbi! 

På juldagsmorgonen sedan kommer byn att lysas upp av marschaller så ta er en promenad eller sparktur genom byn och njut av den gamla traditionen. 

Klicka här för att komma till filmen

Lucka 22, 2024

 Lucka 22

Levande lucka

Idag bjuds det dels på en levande lucka vid huset nedan. Smyg efter lilltomten så hittar ni dagens lucka! Lite längre ner på sidan hittar ni dessutom del 2 av Gröna Monstret. 

Gröna Monstret 

Gröna Monstret del 2

Lucka 21, 2024

 Lucka 21

Levande lucka i bygdens nyaste (?) hus.

Lucka 20, 2024

 

Lucka 20

Levande lucka 

finns idag i övre delen av byn. 

Välkomna!

Lucka 19, 2024

 Lucka 19

Emily Stighall har intervjuat sin mormor, mor och moster.

På självaste luciamorgon besökte jag Golisen, där det var full aktivitet i Brittas bagarstuga.

Anna-Greta Flodin berättar om den första lucian i Golisen:

"När jag och min kompis Eida hade börjat skolan i Nästansjö så fick vi för första gången se en lucia. Detta var någon gång i mitten på 40-talet, och i Golisen hade ingen någonsin sett en lucia. Vi blev så inspirerade, så när det blev lov och vi fick komma hem så skulle vi ordna med luciafirande. Eidas familj hade en hund, så vi tog hundskålen och försökte montera ljus på den. Men det gick ju inte, dom fäste inte på plåten. Så det slutade med att Eida gick runt med hundskålen på huvudet, och själv bar jag runt på ett ljus."

 

  

Karin Flodin och Maria Kristoffersson minns tillbaka till en barndomsjul hos faster Ella, som bodde "västat" och som ännu inte hade el.

"Vi tog Snotricen och drog iväg hela familjen till faster Ella, som bodde där i Rickard Edmans. Vi åt julmiddag och det var levande ljus och fotogenlampor. Vi blev så imponerade då det var dukat med silverbestick, som hon tagit fram ur schatullerna, och det var tygservetter. På Snotricen hade vi facklor, och till och med Hjalmar Fabian Karlsson var med. Vi hade nog någon kälke bakom skotern för att alla skulle få plats. Kanske körde vi två vändor, det minns vi inte. Det var så mysigt när det bara var levande ljus, och silverbesticken var stora och klumpiga och svåra att hålla i, men det kändes väldigt märkvärdigt."

Sara träffade Anna-Greta (som är äldst i Nästansjöbygden) för några veckor sedan och bad henne att berätta om några människor som hon minns var gamla när hon var liten. 

Anna-Greta berättade då om sin fostermor Maria som var 84 år när hon dog 1964. Maria Karlsson var barnfödd i Nästansjö på Sven-Olof Perssons ställe. De sålde det till Åkerberg när familjen bestämde sig för att emigrera till Kanada. Dock trivdes de inte så bra så efter några år i Amerika så for de tillbaka till Sverige och efter att ha "mellanlandat" i Tärna-trakten kom de tillbaka och byggde sig en liten stuga på sitt utskifte som de hade behållit (eller fick köpa tillbaka av Åkerberg). Det är stugan som står nedom vägen hos Anna-Greta så den byggdes i slutet av 1800-talet. 

Marias föräldrar dog så småningom och Maria tog tjänst som piga i Siksjönäs. Hon hade fått en dotter, Anna som föddes 1902 som hon tog med på sin pigtjänst. Pappan var August från Nästansjö men han for till Amerika och Maria ville inte åka tillbaka dit så hon blev, som sagt, piga i Siksjönäs istället. Under tiden hon var där blev hon gravid och fick en son, Hjalmar som föddes 1905. Maria kände att familjen där hon var piga blev lite väl förtjusta i dottern Anna så Maria valde att ta lilljänta med sig och åkte skidor till Golisen där hon skaffade en ko och flyttade in i stugan föräldrarna byggt. Hon bodde där med sina två barn och jobbade som piga i hos bönderna i Nästansjö för att försörja familjen. Barnen gick skola i Nästansjö. När dottern Anna var 15 år fick hon spanska sjukan och dog. Hjalmar for så småningom ut på skogsarbete. 

Det här hände förstås före Anna-Gretas tid men hur kom då Anna-Greta in i Maria Karlssons familj?

Hjalmar Karlsson 

Maria Karlsson

Anna-Gretas mamma var gift med Seth Ramstedt men de bodde inte tillsammans även om de inte var skilda. Anna-Greta var bara lill-liten när hennes mamma hjälpte Maria Karlsson med olika sysslor i hemmet. 1939 fick Anna-Gretas mamma så ont i bröstet så hon behövde fara till doktorn. Hon bad Maria "ta hand om jäntan så kommer jag och hämtar henne sedan" och sedan åkte hon till Umeå. Det visade sig att Anna-Gretas mamma hade cancer så hon kom aldrig mer tillbaka utan hon dog i Umeå. Även om Anna-Gretas pappa bodde i närheten och även fast hennes äldre, vuxna syskon höll kontakten med henne när de kom hem på semestrarna så blev Anna-Greta kvar hos Maria och Hjalmar. Hon beskriver Hjalmar som "den snällaste av människor". Han tog henne med till skogen och det var också Hjalmar som lärde henne läsa. Anna-Greta hade en ABC-bok med många fabler och Hjalmar gav henne en godis för att uppmuntra henne att träna läsning. 

När Anna-Greta blev vuxen träffade hon Olav och de fick barn och flyttade ett tag från kommunen. Maria och Hjalmar ville att hon och familjen skulle flytta hem så de gav Anna-Greta sitt hemman och byggde i början av 60-talet huset där Anna-Greta bor än idag. De hann flytta dit innan Maria dog 1964. Hjalmar levde till 1983 och han var barnvakt till Anna-Gretas barn många gånger när hon behövde arbeta. Han var mycket förtjust i flickorna och satte bland annat upp en gunga till Ann-Katrin när hon var liten. 

Anna-Gretas biologiska pappa Seth Ramstedt blev nog äldst i Golisen med sina 101 år. Anna-Greta var hemhjälp hos honom när han var gammal och de skapade en relation där Seth ibland kunde säga saker som tydde på omtanke för sin dotter. "Jag tänn lampa på bron sä du int behöv va rätt att jag ligg å sjôrn". Anna-Greta berättar också att Seth kom på hennes konfirmation iklädd vitskjorta och slips. Anna-Greta fick en psalmbok av honom i konfirmationspresent. 

De svartvita bilderna har Sune Jonsson tagit och de är lånade från Västerbottens museums fotoarkiv där det finns fler bilder från Golisen i början av 60-talet. 

Golisen-arkiv - Samlingarna hos Västerbottens Museum 

Lucka 18, 2024

 Lucka 18

Men vet ni vad? Gröna monstret är tillbaka- med en kompis dessutom 
(klicka på länken nedanför bilden)

Gröna monstrets återkomst

Lucka 17, 2024

 Lucka 17

Hilda Henriksson (född Näslund)

(Petter Henriksson)

Gunnar Henriksson berättar några minnen från när han var liten.

Gunnars farmor Hilda Henriksson, för detta Näslund, spenderade mycket tid uppe i Klippen där de hade en fäbod. Hon trivdes där uppe, speciellt i fäboden som hon hade ett väldigt gott öga till. Här mjölkades det kor, tjärnade och gjorde smör för att därefter fraktas hem. Gunnar tror även att de ibland brukade sova över där uppe.

Fäbostugan står numera nere vid sjön. Hilda tyckte så mycket om den så hon drev igenom att den flyttades dit. Den ligger granne med Kent och Lena Mikaelsson. Gunnar minns bara svagt sin farmor. Han var endast dryga fyra år när hon gick bort. Men han har något svagt minne av att hon brukade styra honom i barnvagnen.

Hilda var den enda av syskonen som blev kvar i Sverige. De andra flyttade till Kanada och kanske var därför hon ville få ned fäboden så hon kunde vara i stugan och minnas gamla tider. Skiftet som stugan ligger på sträckte sig från sjön och hela vägen upp mot Klippen. Detta skifte tillhörde ursprungligen Hildas släkt men Gunnars farfar Petter köpte av dem det.

Här lagar Petter nät.

Som liten brukade Gunnar spendera en hel del tid med sin farfar Petter. Gunnar minns att han brukade hjälpa honom att laga fisknät. I gammstugän (som andra i byn kallar gamla mejeriet) gjorde Petter sig ett eget snickeri. Han var nog inte så förtjust i att frysa han heller, precis som Gunnar, så han såg till att installera vedspis i snickeriet så han kunde vara där i lugn och ro. Sedan ökade det är ju förstås chansen att limmet skulle torka bra. Gunnars farfar Petter dog 1972. Han dog i samma rum i gammstugän som där han hade fötts.

Lise har intervjuat Gunnar och skrivit ner det han berättade.