Sigurd Eliasson berättar i sitt häfte "Lite historia om Nästansjö" att:
"På raningar, bäckslåttern och myrar kunde inga maskiner användas utan där fick man slå som vanligt. Då satte man ett krag på lien som samlade höet i tätare strängar.
(bild lånad från https://kulturmiljonorrbotten.com/tag/lie/)Man fick börja med att gå flera kilometer och bära med sig både redskap och matkont, innan arbetet kunde påbörjas. Tunga dagsverken och ständigt blöt om fötterna. Kängskorna höll inte tätt hur väl man än smort in dem. Inte för inte kallades de för blötkängor, men det var väl för att de var sladdriga speciellt då de var nya. Ett sätt att få dem vattentåliga var att slå tjära i dem ända upp till skaftet. Då tjäran trängde ut genom lädret slogs den ut och skorna fick torka men blev sladdriga tills de styvnat och stabiliserats. Skohö och tyglappar användes innan det blev vanligt med strumpor."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar