Lucka 19
Emily Stighall har intervjuat sin mormor, mor och moster.
På självaste luciamorgon besökte jag Golisen, där det var
full aktivitet i Brittas bagarstuga.
Anna-Greta Flodin berättar om den första lucian i Golisen:
"När jag och min kompis Eida hade börjat skolan i
Nästansjö så fick vi för första gången se en lucia. Detta var någon gång i
mitten på 40-talet, och i Golisen hade ingen någonsin sett en lucia. Vi blev så
inspirerade, så när det blev lov och vi fick komma hem så skulle vi ordna med
luciafirande. Eidas familj hade en hund, så vi tog hundskålen och försökte
montera ljus på den. Men det gick ju inte, dom fäste inte på plåten. Så det
slutade med att Eida gick runt med hundskålen på huvudet, och själv bar jag runt
på ett ljus."
Karin Flodin och Maria Kristoffersson minns tillbaka till en
barndomsjul hos faster Ella, som bodde "västat" och som ännu inte
hade el.
"Vi tog Snotricen och drog iväg hela familjen till
faster Ella, som bodde där i Rickard Edmans. Vi åt julmiddag och det var
levande ljus och fotogenlampor. Vi blev så imponerade då det var dukat med
silverbestick, som hon tagit fram ur schatullerna, och det var tygservetter. På
Snotricen hade vi facklor, och till och med Hjalmar Fabian Karlsson var med. Vi
hade nog någon kälke bakom skotern för att alla skulle få plats. Kanske körde
vi två vändor, det minns vi inte. Det var så mysigt när det bara var levande
ljus, och silverbesticken var stora och klumpiga och svåra att hålla i, men det
kändes väldigt märkvärdigt."
Sara träffade Anna-Greta (som är äldst i Nästansjöbygden) för några veckor sedan och bad henne att berätta om några människor som hon minns var gamla när hon var liten.
Anna-Greta berättade då om sin fostermor Maria som var 84 år när hon dog 1964. Maria Karlsson var barnfödd i Nästansjö på Sven-Olof Perssons ställe. De sålde det till Åkerberg när familjen bestämde sig för att emigrera till Kanada. Dock trivdes de inte så bra så efter några år i Amerika så for de tillbaka till Sverige och efter att ha "mellanlandat" i Tärna-trakten kom de tillbaka och byggde sig en liten stuga på sitt utskifte som de hade behållit (eller fick köpa tillbaka av Åkerberg). Det är stugan som står nedom vägen hos Anna-Greta så den byggdes i slutet av 1800-talet.
Marias föräldrar dog så småningom och Maria tog tjänst som piga i Siksjönäs. Hon hade fått en dotter, Anna som föddes 1902 som hon tog med på sin pigtjänst. Pappan var August från Nästansjö men han for till Amerika och Maria ville inte åka tillbaka dit så hon blev, som sagt, piga i Siksjönäs istället. Under tiden hon var där blev hon gravid och fick en son, Hjalmar som föddes 1905. Maria kände att familjen där hon var piga blev lite väl förtjusta i dottern Anna så Maria valde att ta lilljänta med sig och åkte skidor till Golisen där hon skaffade en ko och flyttade in i stugan föräldrarna byggt. Hon bodde där med sina två barn och jobbade som piga i hos bönderna i Nästansjö för att försörja familjen. Barnen gick skola i Nästansjö. När dottern Anna var 15 år fick hon spanska sjukan och dog. Hjalmar for så småningom ut på skogsarbete.
Det här hände förstås före Anna-Gretas tid men hur kom då Anna-Greta in i Maria Karlssons familj?
Hjalmar Karlsson
Maria Karlsson
Anna-Gretas mamma var gift med Seth Ramstedt men de bodde inte tillsammans även om de inte var skilda. Anna-Greta var bara lill-liten när hennes mamma hjälpte Maria Karlsson med olika sysslor i hemmet. 1939 fick Anna-Gretas mamma så ont i bröstet så hon behövde fara till doktorn. Hon bad Maria "ta hand om jäntan så kommer jag och hämtar henne sedan" och sedan åkte hon till Umeå. Det visade sig att Anna-Gretas mamma hade cancer så hon kom aldrig mer tillbaka utan hon dog i Umeå. Även om Anna-Gretas pappa bodde i närheten och även fast hennes äldre, vuxna syskon höll kontakten med henne när de kom hem på semestrarna så blev Anna-Greta kvar hos Maria och Hjalmar. Hon beskriver Hjalmar som "den snällaste av människor". Han tog henne med till skogen och det var också Hjalmar som lärde henne läsa. Anna-Greta hade en ABC-bok med många fabler och Hjalmar gav henne en godis för att uppmuntra henne att träna läsning.
När Anna-Greta blev vuxen träffade hon Olav och de fick barn och flyttade ett tag från kommunen. Maria och Hjalmar ville att hon och familjen skulle flytta hem så de gav Anna-Greta sitt hemman och byggde i början av 60-talet huset där Anna-Greta bor än idag. De hann flytta dit innan Maria dog 1964. Hjalmar levde till 1983 och han var barnvakt till Anna-Gretas barn många gånger när hon behövde arbeta. Han var mycket förtjust i flickorna och satte bland annat upp en gunga till Ann-Katrin när hon var liten.
Anna-Gretas biologiska pappa Seth Ramstedt blev nog äldst i Golisen med sina 101 år. Anna-Greta var hemhjälp hos honom när han var gammal och de skapade en relation där Seth ibland kunde säga saker som tydde på omtanke för sin dotter. "Jag tänn lampa på bron sä du int behöv va rätt att jag ligg å sjôrn". Anna-Greta berättar också att Seth kom på hennes konfirmation iklädd vitskjorta och slips. Anna-Greta fick en psalmbok av honom i konfirmationspresent.
De svartvita bilderna har Sune Jonsson tagit och de är lånade från Västerbottens museums fotoarkiv där det finns fler bilder från Golisen i början av 60-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar