Lucka 18

 Lucka 18

Familjen Billman/Björkman/Burstedt

Barbro Billman: Den enda julklappen jag kommer ihåg från min barndomstid är en vit kaninskinnsmössa som var flanellfodrad med knytband under hakan. Den var mycket omtyckt på den tiden, alla ville ha en sån mössa.

Nu är jag så gammal att jag har allt man kan önska sig. Det jag ser fram emot är att träffa barnen, barnbarnen och barnbarnsbarnen i år också.

Gunilla Billman: Julen när jag var liten känns som en saga idag. Vi bodde fyra generationer i huset då. Gammelfarmor Hilda Stenvall i halva nedervåningen, morfar Henning o mormor Ida i andra delen och vi bodde uppe. Det kändes som att julförberedelserna startade redan i oktober med slakt och matlagning från grunden hela vägen fram till jul. Jag vevade köttkvarnen medan morfar och mormor stoppade korv och gjorde syltor. Jag tyckte dom lagade väldigt mycket mat men det var kanske för att det alltid var kalas med grannar, släkt och vänner sen ända fram till trettondagen. Det mest spännande var dom åren vi bodde någon annanstans än i byn på grund av pappas jobb. Då kom det alltid ett stort paket med posten från morfar och mormor ett par veckor innan jul. Där fanns en massa godsaker, rökt kött och korv, ost och smör, godis och apelsiner och några flaskor Loranga och Trocadero bland annat. Jag och Gustav mätte drickan i glasen med linjal så ingen fick mer. Vi fick ju inte en flaska var utan fick dela… 

Julafton firade vi alltid hemma med mormor och morfar. Det var ju inte vanligt med nån extra ledighet så dom åren kom vi ofta ”hem” sent på julafton.

Julklappar fick vi oftast det som vi önskat oss och dessutom nyttosaker, kalasbyxor, sockar, vantar…

Ett minne jag har är att jag luktade mej till att jag skulle få nya skidor och pjäxor för ett lagom stort paket luktade skinn och mitt namn stod på paketet! Skidorna hade dom gömt för att inte avslöja något men jag var smartare än så, hittade även dom i ladan

Idag har jag allt jag behöver o mer än så. Mina önskningar är större än paket. Att få vara frisk och se barnbarnen utvecklas är nog det viktigaste för mej. Almanackan med Emil-bilder är nog det enda jag önskar denna jul.

Malin Björkman: Tyvärr glömmer man lätt bort julklappar man fått genom åren trots att de har varit något man önskat sig innerligt. Men ett starkt minne jag har är när jag var ungefär åtta år och fick en barbie-docka som jag hade önskat mig av morfar. Ja, vi hade såklart varit på leksaksaffären i Vilhelmina och tittat ut den först såklart, för så gjorde alltid morfar när vi var små.

I år fick jag en tidig julklapp. Min nya vedspis som jag har längtat efter i 1,5 år kom äntligen (!) och blev godkänd av sotaren.

I övrigt önskar jag att Emils lillebror i magen kommer ut snart (eller ja, inte innan mars) och är frisk.

Emil Burstedt (som för övrigt är åttonde generationen som nu bor på gården!): Mina bästa julklappar är skogsmaskinerna. Både skotare och skördaren.

Jag önskar mig en trailer, sån som Ivar har och en miniskoter.