Lucka 24, 2024

Lucka 24

Idag är det julafton. Gunnar kör Lars-Eriks gamla Volvo och spelar julmusik för att förebåda tomtetjänst. Tomtarna åker genom byn mitt på dagen. Jul i byn med vyn, hör ni, nu är det dags igen! Imorgon bitti i mörkret kan ni njuta av marschallgatan genom hela byn.

Elin har delat bilder med oss så njut av tomtebildspelet! God jul och vilsam julhelg önskar vi oss alla. 

https://youtu.be/wapaKy4-19Y

Lucka 23, 2024

 Lucka 23

Nu kommer det ni alla längtat efter utan att veta om det förrän nu!

Här kommer ännu en Mer Jul-musikvideo. Vi tackar Felix för att han filmat, klippt och skapat (och Viktoria för pepp och uppmuntran). 

Och imorgon är det julafton! Tomteparaden startar ungefär 11:30 och börjar som vanligt med att köra genom byn. Gå gärna ut och välkomna och vinka åt tomtarna när de kör förbi! 

På juldagsmorgonen sedan kommer byn att lysas upp av marschaller så ta er en promenad eller sparktur genom byn och njut av den gamla traditionen. 

Klicka här för att komma till filmen

Lucka 22, 2024

 Lucka 22

Levande lucka

Idag bjuds det dels på en levande lucka vid huset nedan. Smyg efter lilltomten så hittar ni dagens lucka! Lite längre ner på sidan hittar ni dessutom del 2 av Gröna Monstret. 

Gröna Monstret 

Gröna Monstret del 2

Lucka 21, 2024

 Lucka 21

Levande lucka i bygdens nyaste (?) hus.

Lucka 20, 2024

 

Lucka 20

Levande lucka 

finns idag i övre delen av byn. 

Välkomna!

Lucka 19, 2024

 Lucka 19

Emily Stighall har intervjuat sin mormor, mor och moster.

På självaste luciamorgon besökte jag Golisen, där det var full aktivitet i Brittas bagarstuga.

Anna-Greta Flodin berättar om den första lucian i Golisen:

"När jag och min kompis Eida hade börjat skolan i Nästansjö så fick vi för första gången se en lucia. Detta var någon gång i mitten på 40-talet, och i Golisen hade ingen någonsin sett en lucia. Vi blev så inspirerade, så när det blev lov och vi fick komma hem så skulle vi ordna med luciafirande. Eidas familj hade en hund, så vi tog hundskålen och försökte montera ljus på den. Men det gick ju inte, dom fäste inte på plåten. Så det slutade med att Eida gick runt med hundskålen på huvudet, och själv bar jag runt på ett ljus."

 

  

Karin Flodin och Maria Kristoffersson minns tillbaka till en barndomsjul hos faster Ella, som bodde "västat" och som ännu inte hade el.

"Vi tog Snotricen och drog iväg hela familjen till faster Ella, som bodde där i Rickard Edmans. Vi åt julmiddag och det var levande ljus och fotogenlampor. Vi blev så imponerade då det var dukat med silverbestick, som hon tagit fram ur schatullerna, och det var tygservetter. På Snotricen hade vi facklor, och till och med Hjalmar Fabian Karlsson var med. Vi hade nog någon kälke bakom skotern för att alla skulle få plats. Kanske körde vi två vändor, det minns vi inte. Det var så mysigt när det bara var levande ljus, och silverbesticken var stora och klumpiga och svåra att hålla i, men det kändes väldigt märkvärdigt."

Sara träffade Anna-Greta (som är äldst i Nästansjöbygden) för några veckor sedan och bad henne att berätta om några människor som hon minns var gamla när hon var liten. 

Anna-Greta berättade då om sin fostermor Maria som var 84 år när hon dog 1964. Maria Karlsson var barnfödd i Nästansjö på Sven-Olof Perssons ställe. De sålde det till Åkerberg när familjen bestämde sig för att emigrera till Kanada. Dock trivdes de inte så bra så efter några år i Amerika så for de tillbaka till Sverige och efter att ha "mellanlandat" i Tärna-trakten kom de tillbaka och byggde sig en liten stuga på sitt utskifte som de hade behållit (eller fick köpa tillbaka av Åkerberg). Det är stugan som står nedom vägen hos Anna-Greta så den byggdes i slutet av 1800-talet. 

Marias föräldrar dog så småningom och Maria tog tjänst som piga i Siksjönäs. Hon hade fått en dotter, Anna som föddes 1902 som hon tog med på sin pigtjänst. Pappan var August från Nästansjö men han for till Amerika och Maria ville inte åka tillbaka dit så hon blev, som sagt, piga i Siksjönäs istället. Under tiden hon var där blev hon gravid och fick en son, Hjalmar som föddes 1905. Maria kände att familjen där hon var piga blev lite väl förtjusta i dottern Anna så Maria valde att ta lilljänta med sig och åkte skidor till Golisen där hon skaffade en ko och flyttade in i stugan föräldrarna byggt. Hon bodde där med sina två barn och jobbade som piga i hos bönderna i Nästansjö för att försörja familjen. Barnen gick skola i Nästansjö. När dottern Anna var 15 år fick hon spanska sjukan och dog. Hjalmar for så småningom ut på skogsarbete. 

Det här hände förstås före Anna-Gretas tid men hur kom då Anna-Greta in i Maria Karlssons familj?

Hjalmar Karlsson 

Maria Karlsson

Anna-Gretas mamma var gift med Seth Ramstedt men de bodde inte tillsammans även om de inte var skilda. Anna-Greta var bara lill-liten när hennes mamma hjälpte Maria Karlsson med olika sysslor i hemmet. 1939 fick Anna-Gretas mamma så ont i bröstet så hon behövde fara till doktorn. Hon bad Maria "ta hand om jäntan så kommer jag och hämtar henne sedan" och sedan åkte hon till Umeå. Det visade sig att Anna-Gretas mamma hade cancer så hon kom aldrig mer tillbaka utan hon dog i Umeå. Även om Anna-Gretas pappa bodde i närheten och även fast hennes äldre, vuxna syskon höll kontakten med henne när de kom hem på semestrarna så blev Anna-Greta kvar hos Maria och Hjalmar. Hon beskriver Hjalmar som "den snällaste av människor". Han tog henne med till skogen och det var också Hjalmar som lärde henne läsa. Anna-Greta hade en ABC-bok med många fabler och Hjalmar gav henne en godis för att uppmuntra henne att träna läsning. 

När Anna-Greta blev vuxen träffade hon Olav och de fick barn och flyttade ett tag från kommunen. Maria och Hjalmar ville att hon och familjen skulle flytta hem så de gav Anna-Greta sitt hemman och byggde i början av 60-talet huset där Anna-Greta bor än idag. De hann flytta dit innan Maria dog 1964. Hjalmar levde till 1983 och han var barnvakt till Anna-Gretas barn många gånger när hon behövde arbeta. Han var mycket förtjust i flickorna och satte bland annat upp en gunga till Ann-Katrin när hon var liten. 

Anna-Gretas biologiska pappa Seth Ramstedt blev nog äldst i Golisen med sina 101 år. Anna-Greta var hemhjälp hos honom när han var gammal och de skapade en relation där Seth ibland kunde säga saker som tydde på omtanke för sin dotter. "Jag tänn lampa på bron sä du int behöv va rätt att jag ligg å sjôrn". Anna-Greta berättar också att Seth kom på hennes konfirmation iklädd vitskjorta och slips. Anna-Greta fick en psalmbok av honom i konfirmationspresent. 

De svartvita bilderna har Sune Jonsson tagit och de är lånade från Västerbottens museums fotoarkiv där det finns fler bilder från Golisen i början av 60-talet. 

Golisen-arkiv - Samlingarna hos Västerbottens Museum 

Lucka 18, 2024

 Lucka 18

Men vet ni vad? Gröna monstret är tillbaka- med en kompis dessutom 
(klicka på länken nedanför bilden)

Gröna monstrets återkomst

Lucka 17, 2024

 Lucka 17

Hilda Henriksson (född Näslund)

(Petter Henriksson)

Gunnar Henriksson berättar några minnen från när han var liten.

Gunnars farmor Hilda Henriksson, för detta Näslund, spenderade mycket tid uppe i Klippen där de hade en fäbod. Hon trivdes där uppe, speciellt i fäboden som hon hade ett väldigt gott öga till. Här mjölkades det kor, tjärnade och gjorde smör för att därefter fraktas hem. Gunnar tror även att de ibland brukade sova över där uppe.

Fäbostugan står numera nere vid sjön. Hilda tyckte så mycket om den så hon drev igenom att den flyttades dit. Den ligger granne med Kent och Lena Mikaelsson. Gunnar minns bara svagt sin farmor. Han var endast dryga fyra år när hon gick bort. Men han har något svagt minne av att hon brukade styra honom i barnvagnen.

Hilda var den enda av syskonen som blev kvar i Sverige. De andra flyttade till Kanada och kanske var därför hon ville få ned fäboden så hon kunde vara i stugan och minnas gamla tider. Skiftet som stugan ligger på sträckte sig från sjön och hela vägen upp mot Klippen. Detta skifte tillhörde ursprungligen Hildas släkt men Gunnars farfar Petter köpte av dem det.

Här lagar Petter nät.

Som liten brukade Gunnar spendera en hel del tid med sin farfar Petter. Gunnar minns att han brukade hjälpa honom att laga fisknät. I gammstugän (som andra i byn kallar gamla mejeriet) gjorde Petter sig ett eget snickeri. Han var nog inte så förtjust i att frysa han heller, precis som Gunnar, så han såg till att installera vedspis i snickeriet så han kunde vara där i lugn och ro. Sedan ökade det är ju förstås chansen att limmet skulle torka bra. Gunnars farfar Petter dog 1972. Han dog i samma rum i gammstugän som där han hade fötts.

Lise har intervjuat Gunnar och skrivit ner det han berättade.

Lucka 16, 2024

 Lucka 16

Lise bidrar med julminnen i form av en intervju

Min pappa, Jan Abramsson, berättar lite barndomsminnen kring hur det var att fira jul i Västanbäck.

Pappa är idag 75 år gammal. 

Kring jul var det mycket flöj. Det var en väldigt mysig tid på året som var uppskattad av de flesta. Morsan hade stått i och gjort en hel massa mat. Det som alltid fanns på julbordet var aladåb, en massa sylter, sillsallad, rödbetssallad, pären, sill, olika korvar och skinkan förstås. Den var faktiskt det enda jag brukade äta då jag inte gillade det andra.  

Någon dag innan julafton så brukade vi alltid klä julgranen. Detta minns jag var väldigt mysigt och det var främst jag och brorsorna tillsammans med morsan som pyntade granen. På den tiden hade man riktiga stearinljus i granen, men jag minns aldrig att de tändes.  Jag tror det berodde på rädsla för att det skulle börja brinna. Farsans uppgift var att se till och ankra granen ordentligt i julgransfoten så att den inte skulle tippa.

Upplägget på julafton var, att på självaste julafton så åt vi middag hos morbror Gustav och Astrid Ramstedt. Juldagen gick man vidare till morbror Klas och Ingrid Ramstedt. Annandag jul åts det mat hos Olga och Alfred Johansson och på trettondagen var det farsan och morsans tur att stå för kalaset (Kalle och Elvira Abramsson)

Vi var totalt nio barn i denna gemensamma skara, bland annat Marit och Anders, som var barn till Gustav och Astrid. Ulrika och Robin som var barn till Ingrid och Klas, Barbro (nuvarande Eriksson), som var barn till Olga och Alfred och från vårat håll var det jag, Kent och KG. Längre fram tillkom ju även Bittan, Peder och Betty-Ann. 

Inför julmiddagen så klädde man ju förstås upp sig. Farsan byggde vårat hus som stod klart 1958 och där fanns bad och dusch i källaren. Innan vi åkte iväg på middag så brukar vi ha julklappsutdelning. Utifrån vad jag minns var det vi barn som fick klappar och det var mycket spännande. Minns bland annat en grön stridsvagn som jag fick.

Det fanns otroliga mängder bakverk, godis och knäck. På den tiden var ju fruarna hemma och la ner mycket möda på detta.

Vi barn brukade spela räv, Fia med knuff eller kinaschack. Det hände även att någon av de vuxna var med och spelade.

Jag och tvillingbrorsan Kent hade på något märkligt sätt när vi blev lite äldre fått i uppgift att dela ut alla julklapparna i hela byn. Det här var något som vi tyckte var väldigt roligt. Vi tog hästen Brunte och kopplade släden och tände facklor och drog iväg. Folk i byn hade gjort i ordning julklapparna och hett dom i en säck som ställdes i farstun. Den tog vi sedan och gick in, fullt utklädda som tomtar med mask och allt, och delade ut julklapparna. Det var väldigt roligt. Som belöning för insatsen fick vi någon form av knäck eller kola. 

Trettondagen när det var våran familjs tur att bjuda på middag så brukade farsan ta fram stock-välten för att platta till vägen ner till Storvägen och göra den riktigt fin så att gästerna skulle kunna gå med lätthet upp till huset. Med hjälp av hästen Brunte så blev det en fin väg. Övrig tid på året så var det enbart en upptrampad stig från huset ner till vägen.

När jag var liten fanns det varken glögg eller julmust. Det som morsan gjorde istället var te-dricka. Det var otroligt gott och detta gjorde hon endast till högtider. Sommartid minns jag att man kunde köpa fem liters flaskor med svagdricka, men till jul var det te-dricka som gällde. Ett väldigt roligt tillfälle som jag minns var när jäsningen av drickan hade blivit lite för bra. Det hade bildats promille i drickan vilket vi helt klart kände av. Morsan insåg detta och blev ju förstås förtvivlad. I och med att det var väldigt religiösa så förekom det ju ingen sprit. Vi försökte så gott vi kunde att gömma undan i kannor lite här och där. Men morsan hittade alla och spillde ut dem till våran förtvivlan. 

Det var lite utav mina julminnen. God jul på er alla!

Skrivet av Lise Abramsson

                    Lucka 15 

                              Levande lucka vid huset nedan.

... och idag vid 11-tiden kommer tomten att sparka genom byn. När tomten kommer till Snicken så väger vi den. 

Kom dit och gissa vikten på tomten!

Extralucka

 

Idag är det Levande lucka (se nedan) men här kommer ett meddelande om tomtevägning.
Väl mött! Hälsningar Sara

 Lucka 14

Vid huset nedan finns dagens levande lucka.

Lucka 13, 2024

 Lucka 13

Denna luciadag finns det en levande lucka vid huset nedan. Välkomna dit!

... och kom ihåg att komma till Snicken på söndag vid 11 då vi ska väga tomten så har du chans att vinna ett pris. Tomten är på väg!

Lucka 12, 2024

 Lucka 12

Elin Danielsson har skickat knep och knåp i form av "Finn tio fel". Hittar ni alla?

(Tack Elin!)

Lucka 11, 2024

 Lucka 11

Många är de personer som levt och verkat i vår bygd. Många av Nästansjös kvinnor har överlevt sina män (vi minns Irene, Ingrid, Elsa, Anna och säkert många fler). I dag är Anita Sjögren (som sagt) äldst i Nästansjö och Lilli-Ann Mårtensson, med sina 84 år, är också en av de äldsta. 

När jag träffar Lilli-Ann och frågar om vem som blivit äldst i Nästansjö tror hon att det kan ha varit Elise Boman som nog blev 104 år. Dock flyttade de från byn till Tallåsvägen runt 1979. Elise hette Stenvall som jänta medan hennes man Thomas Boman kom från Skalmodal. Lilli-Ann berättar att hennes mammas morbror Leonard (Anna Jonssons pappa) var till Skalomodal hos en familj som hade många barn. Ett av de barnen var Thomas Boman. Han följde med till Nästansjö och blev dräng hos Leonard. Lilli-Ann tror att Thomas pappa kanske hade drunknat. Så småningom byggde Thomas och Elise Boman (?) huset där Fredrik Skytt nu bor.

Jag frågar Lilli-Ann hur det kom sig att Leonard for till Skalomdal och hon säger att hennes morfar, Leander, brukade köpa upp fågel. Förmodligen gjorde hans bror Leonard det också eftersom han kom sig dit upp till Norska gränsen. ”Mamma berättade att morfar for på sådana resor emellanåt. De köpte upp mat i Norge och de for också till Anundsjö. Kanske sålde de fågeln på marknader sedan.”

Om julen berättar Lilli-Ann att hon minns att de var hos morbror John någon jul. De lagade mat och jag minns att moster Ingrid hade gjort enbärsdricka. ”Ingrid var duktig på att laga mat som jag minns det.” På den tiden hade egen skinka från grisen. De konserverade skinkan och köttbullarna. Julgran fanns också förstås. Det var ju bara jag, mamma och pappa i vår familj.  Jag tyckte att det var roligt att fira jul med kusinerna eftersom det var så många barn där. Moster Stina skickade upp paket till oss barn på julafton. Jag minns att jag brukade få halsband medan Johns barn fick leksaker.

"Jag minns mest julaftnar hos mormor Anna. Det var trevligt. Dora och Lill-Anna klädde ut sig till jultomtar. De hade några gamla kläder, hemvävda kjolar och de hade blåa luvor. Det var kanske inte så juligt men vi tyckte att det var så spännande med jultomtarna. När Dora sedan gifte sig med Arne var det slut med ”tomteriet”.

Den julen vi firade med kusinerna så bodde John´es i nyhuset, det var alldeles nytt. Jag minns också när de bodde i huset där Eva Danielssons hus. ”Jag har ett minne av att moster Ingrid hade lill-Ingemar i knät. Jag var där med mamma och jag var bara liten då. Jag tror att Ingemar var sjuk då och han dog sedan.”

När Lars-Åke föddes bodde John och Ingrid hemma hos Johns föräldrar och systrar. Morfar Ander var sjuk. Han hade sömnsjuka och kunde sova i flera dagar. Det var kanske inte så lätt för Ingrid att bo hos svärföräldrarna och dessutom då döttrarna i huset var hemma.
Moster Lova hade berättat för Lilli-Ann om när något av Lovas syskon föddes. Då fick alla syskon fara ut. Mormor låg på köksbordet och doktor Bill var där och hjälpte att förlösa henne.
Senare blev Lilli-Anns mamma Elsa förskräckt över allt barnafödande. Hon försökte prata med både moster Ingrid och morbror John att de inte skulle skaffa så många barn. Lilli-Ann berättar att moster Ingrid var snäll. ”Hon hade det nog inte så lätt alla gånger.” Moster Ingrid brukade komma till oss och hälsa på vid tretiden, hon hade med sig några småbarn. Då satte hon och mamma sig och fikade och skvallrade. Mamma bakade alltid bullar på lördagar. Det var tre eller fyra längder på en plåt. Vi hade bara vedspis på den tiden men de var ju van vid det förstås.

Som svar på några olika frågor berättar Lilli-Ann:

Helge Dahlstedt gick skola i Nästnsjö. Då bodde han inhyses hos Leonard. Greve Mörner och grevinnan bodde här på gästgiveriet. Jäntan åt Greve Mörner gifte sig med Helge Dahlstedt. De bekostade hans utbildning så att han skulle duga åt deras dotter (en snabb googling visar att Helge och Eva Mörner träffade varandra på läkarlinjen så Helge hade i alla fall påbörjat läkarutbildningen innan han fick svärföräldrar).

På tal om Eva och Jahns hus som fanns med i gårdagens lucka berättar Lilli-Ann:

Kristian Olsson byggde Eva och Jahns hus. Kristian var Lilianns pappas morfar. Kristian spelade sedan bort huset på kort till Elias Andersson. Elias Andersson trivdes inte i Heligfjäll så då fick Kristian flytta dit istället. Det står i Sally Lindströms bok.

Kristian Olssons bror Adam var pappa till Albert Adamsson.

Lucka 10, 2024

 Lucka 10

Vi har tidigare i kalendern fått läsa om några gamla byggnader som finns bevarade men söker fortfarande svaret på vilket hus, som än idag används som bostad, som är byns äldsta. 

Enligt "Vår hembygd, Dorotea- Vilhelmina-Åsele, 2006" så ligger dessa tre hus bra till: 

(Denna bild delad av Pem Larsson som har sina rötter i Nästansjö. Han skriver att det är hans morfars föräldrar: Kronojägare Erik och hustrun Henny Maria Holmberg som sitter där framför sitt hus.) 

Lucka 9, 2024

 Lucka 9

I helgen har det varit tre levande luckor och vid sidan av dem så gjorde Sara en tomtespaning!

Först rapport från de levande luckorna: 

I fredags hos Viktoria D med familj: Gissa hur många marsmallows hela familjen lyckas stoppa in i munnarna tillsammans?

(Inget kort? Konstigt ... ;) Svaret var 49 st och Egon vann i alla fall, med en gissning som bara var två ifrån!

I lördags hos Malin B med familj: Gissa vilken ras majoritetens av Malins 49 höns tillhör och hur många hon har av den rasen?

Svaret var 7 höns av rasen orpington. Ella var närmast och vann ett pris.

I söndags på Bygdegårdens julmys: Gissa hur många personer som fikar under dagen och hur många kaksorter det totalt bjudits på?

Sedan över till Saras tomtespaning!

För nån vecka sedan var jag (Sara) på promenad med hunden och såg plötsligt en välkänd figur (fast med käpp, eller snarare en skidstav) långsamt, komma ut från skogen. Jag vände så klart för vem vill störa tomten flera veckor innan jul?! Häromdagen såg jag samma tomte på vägen i riktning mot Nästansjö (det här verkar vara en gammal, gammal, långsam tomte). Enligt mina beräkningar kommer den att nå byn nästa söndag mitt på dagen. Vi ska försöka stoppa den en kort stund för vägning på Snicken strax efter kl 11. Mer information kommer!

Lucka 8, 2024

 Lucka 8

Idag är det julmys med kakbuffé på bygdegården i Nästansjö. Kom och umgås och köp gofika hälsar Bygdegårdsföreningen!

Lucka 7, 2024

 Lucka 7

Levande lucka

Vid huset nedan hittar ni dagens levande lucka.

Lucka 6, 2024

 

Lucka 6

Levande lucka

Årets levande luckor kommer som vanligt att finnas runt om i byn (samt i förorten). 

Här i kalendern kommer ett foto av huset finnas och vid det huset kan du under den dagen hitta något att titta på, lösa, äta, vinna... ja, det kan vara så gott som vad som helst. Gå (eller kör eller ta dig på annat sätt) till det huset. Kom förbi när det passar dig och leta rätt på den levande luckan.

Dagens levande lucka hittar du vid huset nedan. Välkomna!

Lucka 5, 2024

 Lucka 5

Gammalt och nytt i Golisen

Här står vi på vägen nedanför Anna-Gretas hus och spanar ner över lägdan. Närmast i bild ser vi stugan som är Ann-Katrins fritidshus numera och längst ner till höger i bilden kanske vi kan urskilja en liten trävit byggnad? Jodå, det stämmer!

Den lilla byggnaden är Eva och Janis nybyggda bastu. De har byggt den för att det helt enkelt saknades en bastu i Golisen och det går ju inte för sig. Just den här bastun är en byggsats som liknar en bastu som Janis släkting i Finland har och som familjen Flodin Ahonen tyckte kändes lämplig när de bastade i den. Den här bastun står nere vid den enda vattenpölen i Golisen. Det är ett kallkälldrag som fyller den lilla gropen och tidigare har den här "pölen" använts både för bad, tvätt och bevattningsdamm för djuren när de gick på lösdrift. Bastun är inte besiktad och klar ännu men går allt som planerat så blir det kanske julbastu i Golisen! Förutom bastun finns också några nyplanterade äppelträd som vittnar om framtidsdrömmar. 

Nedan bild av den, för dagen, tunnbrödsbakande bastubyggaren med sina två döttrar.

Den gamla stugan då? Jo, om den berättar Anna-Greta att den byggdes av Maria Karlssons föräldrar i slutet av 1800-talet. Maria var barnfödd i Nästansjö (på gården där Sven-Olof nu bor). Föräldrarna bestämde sig för att ta familjen och fara till Amerika (Kanada) och sålde hemmanet till Jakob Åkerberg. Dock trivdes de inte så bra Over there så de kom, via Norge och sedan Tärna, hem till Nästansjötrakten igen. Antingen hade de behållit ett utskifte i Golisen eller så köpte de tillbaka det av Åkerberg men oavsett vilket så byggde de den lilla stugan som står kvar än i våra dagar. 

Lucka 4, 2024

 Lucka 4

Conny Jonsson berättar om ett annat härbre som också är gammalt (kanske äldst?):

Jag ringde och pratade med Sture Andersson, 92 år fyllda. Han berättade att härbret flyttades till en ås väster om byn i samband med ”rysshärjningarna” och slaget om Sävar 1809. Ingen vet riktigt var exakt det stod men någonstans väst om sjön och förmodligen i närheten av där jaktskyttebanan finns idag. I härbret förvarades korn och bybornas värdesaker. Detta så att något skulle finnas kvar om Nästansjö skulle drabbas av ryssarna för folk trodde att Ryssland skulle invadera oss då. Härbret flyttades 1809 och var således redan byggt och är därmed äldre än så. Sture berättade att han fått detta berättat för sig av hans farfar Anders Jonsson.

Med facit i hand vet vi ju att ryssen aldrig kom och så småningom flyttades härbret till Bränna och användes som förråd där. I Bränna står det fortfarande kvar och Conny ger en liten guidning av den celebra byggnaden.

Tack för visningen av härbret och berättelsen!